Idag har socialdemokraternas VU meddelat att de föreslår IF Metallaren Stefan Löfven till ny partiordförande. Partistyrelsen kommer med största sannolikhet att välja Stefan på sitt sammanträde i morgon fredag. Grattis Stefan!

I och med valet av Stefan Löfven så tar också facket ett stadigt grepp om partiet!

Det är inte medierna som avsätter våra ledare, det gör vi så bra själva. Månader av läckor, utspel och knivar i ryggen mot varandra påverkar helheten i negativ riktning. Att det sedan finns journalister som bland annat Aftonbladets moderatkramare Lena Mellin är en annan sak.

Sällan har jag sett, hört eller känt någon med så mycket humor som just Håkan Juholt. Håkan är både ”vanlig” och rolig – en kombination som kanske inte gått hem fullt ut. Han var fullständigt lysande i partiledardebatten i Riksdagen tidigare i veckan. Juholt gjorde de ideologiska skiljlinjerna tydliga. En grining moderatledare och statsminister förlorade stort i debatten.

Politiken har försvunnit och den moderatledda regeringen har under lång tid fått styra utan opposition. Sveriges regering har egentlign bara haft en enda fråga på sin agenda – att sänka skatterna. Nu börjar de själva inse att välfärden inte går att finansiera med 100 miljarder mindre i intäkter. Det är också därför de avstår/gör en paus med det femte skatteavdraget. Hur man än vänder och vrider så är de flesta till stor del både i själ och hjärta Socialdemokrater.

Håkan Juholt kommer snart att ersättas av någon annan. Han eller hon som väljs kommer att få ett ytterst svårt uppdrag. Ska cirkusen fortsätta eller kommer Socialdemokraterna att bli ett seriöst alternativ? Jag hoppas att botten är nådd och att det snart ska vända…

DN

Jag har legat ganska lågt med att publicera inlägg på min blogg. Visst finns det en hel del att skriva om. Nyligen besökte jag Sydafrika och  ANC:s hundraårsjubileum i Bloemfontein. Det var en trevlig tillställning med mer än 100 000 deltagare. Jag träffade många intressanta personer och utökade mitt nätverk. Bland annat träffade jag Mama Mandela samt hennes och Nelsons dotter Zinzi.

Jag lyssnade på partidledardebatten i Riksdagen tidigare idag. Håkan Juholt var lysande. Det finns klara ideologiska skiljelinjer i svensk politik. Jag bläddrade som hastigast i Expressen. Det är förskräckligt hur huvuddelen av medierna förföljer Håkan Juholt. Det har utvecklats mot mobbning. Hur orkar karln? Det spekuleras och konspireras om partiordförandens framtid. I Sydafrika sluter man upp kring sina ledare. Vi har en hel del att lära av våra systrar och bröder.

Det händer trots allt elände också en del positiva saker. Jag tänker på den väl genomförda avtalsrörelsen. Löntagarna ser ut att få reallöneökningar. Facket levererar. Hur f-n hade det sett ut om inte facket fanns? Trots en hel del nederlag så är den fackliga organisationsgraden hög i vårt land.

Arbetarrörelsen i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet har det mycket tungt just nu. Jag är ganska övertygad om att opinionskurvorna och opinionssiffrorna ska vända åt rätt håll, framåt och uppåt. Innan detta sker måste det bli slut på alla rackartyg och tjuvnyp mot Håkan Juholt, Socialdemokraternas ordförande. Juholt är faktikt vald av kongressen, glöm inte det. Jag beundrar Juholts styrka och mod. Hur orkar karln? Det här var ingen sammanfattning över det gångna året, den kommer kanske senare, vi får se.

På mitt privata plan så har slutet av året varit fantastiskt. Om nästa år fortsätter i samma riktning så kommer det bli riktigt, riktigt bra.

Jag önsker mina läsare/följare en God Jul.

En färsk rapport från Swedwatch, Svenska kyrkan och Fair Trade Center visar att kunskapen kring miljömässiga och sociala risker i guldbranschen är dålig. Spårbarheten för guld är i det närmaste obefintlig…

Så här skriver man:

”Många av de smycken som säljs på Albrekts Guld, Guldfynd och Hallbergs guld är tillverkade i en frizon i Bombay där man riskerar avsked om man engagerar sig fackligt. Anställningsvillkoren ärosäkra och i praktiken har de anställda ingen möjlighet att klaga eller verka för förbättringar.”

Mer om rapporten hittar du här.

Tyvärr är tillståndet i arbetarrörelsen inte det bästa. Om man ska tolka opnionsundersökningarna så har väljarna gett upp den kollektiva och solidariska modellen. Jag tillhör dem som trots allt tror att det kommer att vända. Vi är ganska många som kommer att kämpa vidare för ett regeringsskifte 2014. Vi behöver varandra. Man kan inte bygga ett samhälle utifrån individer som drar åt olika håll. Skattesänknigar som drabbar de mest utsatta är ingen framgångsväg.

Jag lyfter på hatten för Tomas Tranströmer och Nobelpriset i litteratur. Jag har tyvärr inte läst en rad av honom, ännu.

Det här med sociala och digitala medier är något som jag funderar en hel del över. Jag har medvetet valt att ligga ganska lågt med att skriva om mitt privatliv på bloggen. Kanske kommer jag att öppna/lyfta på locket något, vi får se. Det är enklare att skriva mer om det privata på Facebook, i alla fall känns det så för mig. Jag mår bra och är förbaskat lycklig, jag älskar livet, så enkelt är det. Jag har fått ny kraft och energi – power! Jag besöker ganska ofta kyrkan, läser, skriver, fotograferar, lagar god och nyttig mat, tränar och går långa stadspromenader. Spotify är också något som jag älskar. Så fort jag kommer hem till min nya lya på Södermalm så slår jag på datorn och spelar musik, både ny och gammal. Visst produceras det en hel del bra musik, men jag tycker nog att musiken var något bättre förr.

Jag är tillbaka efter en lång paus från mitt bloggande. Så här inför kvällen och helgen spelar jag musik från Sydafrika. Håll tillgodo med denna video..

Mitt liv har tagit en ny riktning. Jag har valt att leva ensam. Igår flyttade jag till en ny fast adress på Södermalm i Stockholm. Allt flöt bra och grabbarna från flyttfiman gjorde ett bra jobb. Allt var bra tills jag upptäckte att det inte fanns el i min nya hyreslägenhet. Många svordomar och några samtal senare fick jag löften om att elen skulle kopplas in, i alla fall till idag. Det hjälpte inte. Det kändes som att dagen var förstörd -den första dagen i mitt nya liv.

Senare på dagen ringer det på dörren. Jag öppnar, det är ett bud från Posten som ler och säger: ”Och det här är Leif Mettävainio? Välkommen hit, det är jag som kommer dela ut din post.” Den glade mannen ger mig ett kuvert och en lokaltidning. Tänk vad lite vänlighet kan göra susen. Min dag var räddad och jag känner mig också välkommen. Life is a flower!

• 1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej til sjukkassan.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Ja till apartheid.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 2003: Ja till Irakkriget.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.

Sydafrikas svar på, inte vet jag. Men bra, riktigt bra är det!