Leif Mettävainio

Förespråkar och skriver om internationell solidaritet, hållbar livsstil, rättvisa och en hel del annat. Jag fotograferar en hel del – och ibland, om jag får säga det själv, blir det riktigt bra.

80 år sedan skotten i Ådalen

Idag är det 80 år sedan skotten i Ådalen då fem demonstranter dödades av militär. Det är ett sorgligt kapitel i Sveriges historia – samtidigt är det en historia väl värd att kunna!

Under våren 1931 gick arbetare inom pappersindustrin i Ådalen ut i sympatistrejk, för att stödja sina kamrater vid Marmaverken i Hälsingland som strejkade mot att företaget ville sänka deras löner. Vid den här tiden satte företagen ofta in strejkbrytare för att krossa strejker.

Den 13 maj 1931 anlände ett 60-tal strejkbrytare till Ådalen. De skulle användas för att lasta pappersmassa, som arbetarna hade satt i blockad. Samma dag tågade omkring 500 arbetare till strejkbrytarnas båt och stormade den. Fyra strejkbrytare övermannades och togs med till Kramfors där de avkrävdes löfte om att de skulle åka hem igen. Därefter överlämnades strejkbrytarna till polisen. Men företagen vägrade att dra tillbaka strejkbrytarna. I stället kallades militären in för att skydda dem. Det var inga värnpliktiga som användes, utan anställda soldater.

Den 14 maj, anordnade Transportarbetare-förbundet ett protestmöte i Frånö. Till mötet kallades alla fackligt organiserade arbetare i Ådalen. Mötet uttalade sig för att generalstrejk skulle utlysas över hela Ådalen till dess att strejkbrytarna dragits tillbaka. Medan företrädarna för de fackliga och politiska organisationerna stannade kvar för att förhandla om hur kampen skulle föras vidare började mötesdeltagarna att gå mot strejkbrytarförläggningen i Lunde. I tåget gick flera tusen personer.

I täten gick en musikkår och två fanor, en från den socialdemokratiska ungdomsklubben i Lunde och en från Pappersindustriarbetareförbundet. När demonstrationen närmade sig strejkbrytar-förläggningen i Lunde öppnade militären eld med gevär och med kulsprutor. Tio personer träffades, varav fem dog: Erik Bergström, Viktor Eriksson, Sture Larsson, Evert Nygren och Eira Söderberg.
En av demonstranterna, Tore Alespong, lurade soldaterna att sluta skjuta genom att blåsa eld upphör-signal i sin trumpet. På så sätt undveks att ännu fler dog.

Arbetarrörelsen var mycket stark i Ådalen under 1930-talet. Den borgerliga pressen försökte skylla oroligheterna i maj 1931 på kommunisterna. Men det var snarare socialdemokraterna som var den viktigaste politiska kraften i Ådalen.

Källa: Ådalen 31 av Birger Norman

DN

Annonser

No comments yet»

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: