Leif Mettävainio

Förespråkar och skriver om internationell solidaritet, hållbar livsstil, rättvisa och en hel del annat. Jag fotograferar en hel del – och ibland, om jag får säga det själv, blir det riktigt bra.

Arkiv för Håkan Juholt

En pinsam hi(s)toria

Med sådana vänner behöver man inga ovänner. I går valda Håkan Juholt att avgå från sitt uppdrag som ordförande för Socialdemokraterna. Det blev till slut ohållbart. Jag fattar inte hur karln har orkat att jobba i motvind under så pass lång tid. Håkan fick aldrig chansen, tyvärr, tyvärr.

Det är inte medierna som avsätter våra ledare, det gör vi så bra själva. Månader av läckor, utspel och knivar i ryggen mot varandra påverkar helheten i negativ riktning. Att det sedan finns journalister som bland annat Aftonbladets moderatkramare Lena Mellin är en annan sak.

Sällan har jag sett, hört eller känt någon med så mycket humor som just Håkan Juholt. Håkan är både ”vanlig” och rolig – en kombination som kanske inte gått hem fullt ut. Han var fullständigt lysande i partiledardebatten i Riksdagen tidigare i veckan. Juholt gjorde de ideologiska skiljlinjerna tydliga. En grining moderatledare och statsminister förlorade stort i debatten.

Politiken har försvunnit och den moderatledda regeringen har under lång tid fått styra utan opposition. Sveriges regering har egentlign bara haft en enda fråga på sin agenda – att sänka skatterna. Nu börjar de själva inse att välfärden inte går att finansiera med 100 miljarder mindre i intäkter. Det är också därför de avstår/gör en paus med det femte skatteavdraget. Hur man än vänder och vrider så är de flesta till stor del både i själ och hjärta Socialdemokrater.

Håkan Juholt kommer snart att ersättas av någon annan. Han eller hon som väljs kommer att få ett ytterst svårt uppdrag. Ska cirkusen fortsätta eller kommer Socialdemokraterna att bli ett seriöst alternativ? Jag hoppas att botten är nådd och att det snart ska vända…

DN

Klara skiljelinjer

Jag har legat ganska lågt med att publicera inlägg på min blogg. Visst finns det en hel del att skriva om. Nyligen besökte jag Sydafrika och  ANC:s hundraårsjubileum i Bloemfontein. Det var en trevlig tillställning med mer än 100 000 deltagare. Jag träffade många intressanta personer och utökade mitt nätverk. Bland annat träffade jag Mama Mandela samt hennes och Nelsons dotter Zinzi.

Jag lyssnade på partidledardebatten i Riksdagen tidigare idag. Håkan Juholt var lysande. Det finns klara ideologiska skiljelinjer i svensk politik. Jag bläddrade som hastigast i Expressen. Det är förskräckligt hur huvuddelen av medierna förföljer Håkan Juholt. Det har utvecklats mot mobbning. Hur orkar karln? Det spekuleras och konspireras om partiordförandens framtid. I Sydafrika sluter man upp kring sina ledare. Vi har en hel del att lära av våra systrar och bröder.

Facket levererar

Egentligen är det för tidigt att göra en sammanfattning av året. Den politiska kartan har ritats om rejält. Nu finns det till och med ledamöter i den borgerliga regeringen som hyllar Margaret Thatcher. Och vad värre är, de inte bara hyllar Thachers politik – de genomför hennes politik, illa! Klyftorna ökar och de mest utsatta: pensionärer, sjuka och arbetslösa är de som får betala för andras skattesänkningar.

Det händer trots allt elände också en del positiva saker. Jag tänker på den väl genomförda avtalsrörelsen. Löntagarna ser ut att få reallöneökningar. Facket levererar. Hur f-n hade det sett ut om inte facket fanns? Trots en hel del nederlag så är den fackliga organisationsgraden hög i vårt land.

Arbetarrörelsen i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet har det mycket tungt just nu. Jag är ganska övertygad om att opinionskurvorna och opinionssiffrorna ska vända åt rätt håll, framåt och uppåt. Innan detta sker måste det bli slut på alla rackartyg och tjuvnyp mot Håkan Juholt, Socialdemokraternas ordförande. Juholt är faktikt vald av kongressen, glöm inte det. Jag beundrar Juholts styrka och mod. Hur orkar karln? Det här var ingen sammanfattning över det gångna året, den kommer kanske senare, vi får se.

På mitt privata plan så har slutet av året varit fantastiskt. Om nästa år fortsätter i samma riktning så kommer det bli riktigt, riktigt bra.

(S)luta gullandet med de egna medlemmarna Håkan Juholt!

Håkan Juholt och övriga i Socialdemokraternas ledning bör lägga mindre tid och energi på att gulla med den egna partiorganisationen. Det är inte hos de närmast sörjande man vinner förtroende och val. Håkan Juholt valdes med stort stöd till partiledare för Socialdemokraterna. Det var ett bra val. Jag tror att Håkan Juholt är en vinnare som håller i längden. Håkan Juholt är en politisk slugger och visionär som tyvärr solkat ner sig själv något i ett drama om en hyreslägenhet och hyresbidrag. Nu är det som det är och det är dags att gå vidare. Det är dags för politik och en oppositionspolitik värd namnet. Har man samma uppdrag/jobb som Olof Palme hade så krävs det också att man levererar något även om man befinner sig i opposition. Jag tycker att Håkan Juholt och övriga i partiledningen ska ändra fokus och ta plats på den arena som flera andra partier spelar på. Så det så.

Kändi(s)ar i politiken?

Är det ett smart drag att rekrytera kändisar till politiken? Det kan vara bra, det kan vara dåligt. Håkan Juholt lär ha tillfrågat höjdhopparen Stefan Holm om att ställa upp som ordförande för en arbetsgrupp som ska ta tag i barnfattigdomen. Stefan Holm verkar vara en klok man. Om han går in lika hårt i politiken som med idrotten så kan det bli riktigt bra.

Island hade kommunalval våren 2010. På förhand var intresset för valet lågt. Uppemot 20 % av väljarna röstade blankt. De traditionella partierna fick lågt stöd. Ett parti som från början började som ett skämt, lyckades få 35% av rösterna i Reykjavik. En känd komiker är nu borgmästare i Reykjavik och rikskända konstnärer och musiker har tagit plats i kommunfullmäktige.

En isländsk vän till mig sammanfattar situationen i Island så här: ”Man skulle kunna säga att naturen håller oron vid liv med hjälp av vulkanutbrott och folket genom politiken”.

Ett höjdartal

Det här är ett höjdartal av och med Håkan Juholt. Om du tycker det är för långt, hoppa i så fall fram till 36:36. Det handlar om pingviner och är alldeles lysande. Det lovar jag!

Tårtkampanj a la MUF

Moderata  Ungdomsförbundet tar fram en tårta och drar ned politiken i en ny dimensionett riktigt lågvattenmärke. Det är en kass film mot deras nya offer, Håkan Juholt, Socialdemokraterna. De avslutar sin film med några ord om arbetslinjen. Det är just det som är problemet. Jobben, jobben, jobben! Det är inte ens roligt…