Leif Mettävainio

Förespråkar och skriver om internationell solidaritet, hållbar livsstil, rättvisa och en hel del annat. Jag fotograferar en hel del – och ibland, om jag får säga det själv, blir det riktigt bra.

Arkiv för Socialdemokraterna

Tankar om tid

Jag har haft en riktigt bra och glad vecka. Sitter just nu och smuttar på en god kopp kaffe.

Om du har möjlighet så kan du gärna läsa min krönika som publicerades i dagens NSD. Jag skriver om mina funderingar om tid, stress och Olof Palme. En länk till min krönika hittar du här.

Jag önskar också dig och alla andra som följer min blogg en trevlig helg.

Olof Palme Street


Olof Palme Street, Port Elizabeth, South Africa.

Aldrig ”ute” att vara sosse

Säga vad man vill om internet och en ny tid. Jag är fortfarande svag för det tryckta ordet och dagstidningar med äkta trycksvärta.

Jag läser, en några veckor gammal artikel i tidningen Arbetet (fd LO-Tidningen) om en nystartad tankesmedja av de fem LO-förbunden som kallar sig 6 F. Daniel Suhonen säger att de, 6 F ”vill ha en mer frejdig samhällskritik helt fri från det socialdemokratiska partiet”. Jag tycker det känns som att det blåser ”fel” vindar i Sverige, eller åtmintone i 6 F. Nu, om någonsin nu, borde det väl vara läge att slåss för socialdemokratin. När blev det ”ute” att vara sosse i facket?

Första maj egobild

! maj 2012 ego

Första maj

Runt om i Sverige och i världen demonstrerar människor för en bättre värld. I Stockholm drar det hela igång kl 13.00 i Humlegården.

Jag vet inte hur många gånger jag har varit ute och demonstrerat denna dag, men många gånger är det.

Bli med du också! Alla behövs.

Årets första maj program hittar du här.

Årsmöte Socialdemokraterna

”Den här regeringen väntar på bättre tider och det här landet väntar på en bättre regering”. Så sammanfattade Stefan Löfven det politiska läget när han gästtalade på Socialdemokrateras årsmöte under lördagen. Årsmötet är ajounerat och kommer att fortsätta den 24 maj.

I alla fall rött

Det här är årets första maj märke/symbol. Jag har lite svårt att gilla årets märke men färgen är i alla fall röd…

Gratti(s) Stefan

Idag har socialdemokraternas VU meddelat att de föreslår IF Metallaren Stefan Löfven till ny partiordförande. Partistyrelsen kommer med största sannolikhet att välja Stefan på sitt sammanträde i morgon fredag. Grattis Stefan!

I och med valet av Stefan Löfven så tar också facket ett stadigt grepp om partiet!

En pinsam hi(s)toria

Med sådana vänner behöver man inga ovänner. I går valda Håkan Juholt att avgå från sitt uppdrag som ordförande för Socialdemokraterna. Det blev till slut ohållbart. Jag fattar inte hur karln har orkat att jobba i motvind under så pass lång tid. Håkan fick aldrig chansen, tyvärr, tyvärr.

Det är inte medierna som avsätter våra ledare, det gör vi så bra själva. Månader av läckor, utspel och knivar i ryggen mot varandra påverkar helheten i negativ riktning. Att det sedan finns journalister som bland annat Aftonbladets moderatkramare Lena Mellin är en annan sak.

Sällan har jag sett, hört eller känt någon med så mycket humor som just Håkan Juholt. Håkan är både ”vanlig” och rolig – en kombination som kanske inte gått hem fullt ut. Han var fullständigt lysande i partiledardebatten i Riksdagen tidigare i veckan. Juholt gjorde de ideologiska skiljlinjerna tydliga. En grining moderatledare och statsminister förlorade stort i debatten.

Politiken har försvunnit och den moderatledda regeringen har under lång tid fått styra utan opposition. Sveriges regering har egentlign bara haft en enda fråga på sin agenda – att sänka skatterna. Nu börjar de själva inse att välfärden inte går att finansiera med 100 miljarder mindre i intäkter. Det är också därför de avstår/gör en paus med det femte skatteavdraget. Hur man än vänder och vrider så är de flesta till stor del både i själ och hjärta Socialdemokrater.

Håkan Juholt kommer snart att ersättas av någon annan. Han eller hon som väljs kommer att få ett ytterst svårt uppdrag. Ska cirkusen fortsätta eller kommer Socialdemokraterna att bli ett seriöst alternativ? Jag hoppas att botten är nådd och att det snart ska vända…

DN

Facket levererar

Egentligen är det för tidigt att göra en sammanfattning av året. Den politiska kartan har ritats om rejält. Nu finns det till och med ledamöter i den borgerliga regeringen som hyllar Margaret Thatcher. Och vad värre är, de inte bara hyllar Thachers politik – de genomför hennes politik, illa! Klyftorna ökar och de mest utsatta: pensionärer, sjuka och arbetslösa är de som får betala för andras skattesänkningar.

Det händer trots allt elände också en del positiva saker. Jag tänker på den väl genomförda avtalsrörelsen. Löntagarna ser ut att få reallöneökningar. Facket levererar. Hur f-n hade det sett ut om inte facket fanns? Trots en hel del nederlag så är den fackliga organisationsgraden hög i vårt land.

Arbetarrörelsen i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet har det mycket tungt just nu. Jag är ganska övertygad om att opinionskurvorna och opinionssiffrorna ska vända åt rätt håll, framåt och uppåt. Innan detta sker måste det bli slut på alla rackartyg och tjuvnyp mot Håkan Juholt, Socialdemokraternas ordförande. Juholt är faktikt vald av kongressen, glöm inte det. Jag beundrar Juholts styrka och mod. Hur orkar karln? Det här var ingen sammanfattning över det gångna året, den kommer kanske senare, vi får se.

På mitt privata plan så har slutet av året varit fantastiskt. Om nästa år fortsätter i samma riktning så kommer det bli riktigt, riktigt bra.

Inga nazister på våra gator!

Igår var vi många som hade samlats på Slussen i Stockholm. Vi tog ett kraftigt avstånd mot rasismen och krävde: Inga nazister på våra gator! Timmarna innan hade nazister genomfört demonstrationer i närheten. Rassarna och nassarna solkar ner den fina inramningen av Nobelfestligheterna. Tack och lov fick de ordentligt motstånd av oss som tågade i ett långt fackeltåg från Slussen till Medborgarplatsen, där mötet fortsatte.

Tyvärr är tillståndet i arbetarrörelsen inte det bästa. Om man ska tolka opnionsundersökningarna så har väljarna gett upp den kollektiva och solidariska modellen. Jag tillhör dem som trots allt tror att det kommer att vända. Vi är ganska många som kommer att kämpa vidare för ett regeringsskifte 2014. Vi behöver varandra. Man kan inte bygga ett samhälle utifrån individer som drar åt olika håll. Skattesänknigar som drabbar de mest utsatta är ingen framgångsväg.

Jag lyfter på hatten för Tomas Tranströmer och Nobelpriset i litteratur. Jag har tyvärr inte läst en rad av honom, ännu.

Det här med sociala och digitala medier är något som jag funderar en hel del över. Jag har medvetet valt att ligga ganska lågt med att skriva om mitt privatliv på bloggen. Kanske kommer jag att öppna/lyfta på locket något, vi får se. Det är enklare att skriva mer om det privata på Facebook, i alla fall känns det så för mig. Jag mår bra och är förbaskat lycklig, jag älskar livet, så enkelt är det. Jag har fått ny kraft och energi – power! Jag besöker ganska ofta kyrkan, läser, skriver, fotograferar, lagar god och nyttig mat, tränar och går långa stadspromenader. Spotify är också något som jag älskar. Så fort jag kommer hem till min nya lya på Södermalm så slår jag på datorn och spelar musik, både ny och gammal. Visst produceras det en hel del bra musik, men jag tycker nog att musiken var något bättre förr.

(S)luta gullandet med de egna medlemmarna Håkan Juholt!

Håkan Juholt och övriga i Socialdemokraternas ledning bör lägga mindre tid och energi på att gulla med den egna partiorganisationen. Det är inte hos de närmast sörjande man vinner förtroende och val. Håkan Juholt valdes med stort stöd till partiledare för Socialdemokraterna. Det var ett bra val. Jag tror att Håkan Juholt är en vinnare som håller i längden. Håkan Juholt är en politisk slugger och visionär som tyvärr solkat ner sig själv något i ett drama om en hyreslägenhet och hyresbidrag. Nu är det som det är och det är dags att gå vidare. Det är dags för politik och en oppositionspolitik värd namnet. Har man samma uppdrag/jobb som Olof Palme hade så krävs det också att man levererar något även om man befinner sig i opposition. Jag tycker att Håkan Juholt och övriga i partiledningen ska ändra fokus och ta plats på den arena som flera andra partier spelar på. Så det så.

Fotbad i dricksvatten

Det svajar ordentligt. Jag tänker på våldet  och kravallerna i England, den ekonomisk oron, börsras och svältkatastrof i delar av Afrika. Utan att generalisera för mycket så har fattiga och utsatta något gemensamt med de kapitalstarka, de vänder sin vrede mot politikerna. Kapitalismen måste regleras. Klyftorna mellan de som har och inte har är större än någonsin.

Det behövs en ny världsordning. Det kanske är en utopi, men något måste göras. Vår del av jorden förbrukar stora delar av vår gemensamma planets resuser. Ibland tycker jag att vår sätt att leva går till överdrift. Om vi till exempel ska duscha eller ta ett fotbad så gör vi det i dricksvatten. Vi badar våra fötter i dricksvatten – det är inte klokt!

Tidigare i veckan fick jag ett meddelande från en facklig kollega och vän i Uganda om att matpriserna i Uganda på kort tid har stigit med 200-300 procent och lönerna står stilla. Vad säger man? Vi träffar varandra senare i höst på ett möte och nog har vi en hel del att snacka med varandra om..

Tack och lov finns det ljuspunkter. Jag läste i Socialdemokraternas ”Aktuellt i politiken” att SSU på fyra år har mer än fördubblat sitt medlemsantal. Det är glädjande, det finns en framtid. Jag var lite avvaktande i samband med  valet av Jytte Guteland till ordförande för SSU. Det hade jag inte behövt vara. Jytte har fört ungdomsförbundet till nya höjder. Hon har tagit stort utrymme i debatten och i medierna. Jytte Guteland inspirerar, även oss lite ”äldre ”.

Demokratin lever

Igår besökte jag som hastigast SSU:s kongress i Stockholm. Det gjorde jag med blandade känslor. Runt ABF Stockholms hus där kongressen hölls stod polisbilar parkerade. Alla som gick in i huset kontrollerades noga av säkerhetsvakter. Poliser fanns inne i lokalerna. Säkerhetsåtgärderna hade vidtagits efter de grymma terrordåden i Norge, efter bomben mot regeringsbyggnaderna och efter slakten av ungdomar på AUF:s läger på Utöya. Numera är det inte riskfritt att jobba politiskt på våra breddgrader. Kanske har det aldrig varit helt riskfritt.

Socialdemokrater för Tro och Solidaritet hade ställt i ordning ett ”andrum” med mycket ljus och värme i nära anslutning till kongressen. SSU kongressens deltagare fick på så sätt ett andligt rum och möjlighet att skriva några rader i kondoleansböcker. Det var ett vackert och värdigt initiativ mellan SSU och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.

Våldet har inte vunnit. Demokratin lever. Vi ska gå vidare. De politiska ungdomsförbundens medlemsantal ökar. Det är bra. Ungdomar är kloka. De tar ställning mot orättvisor, sånt som är fel och mot våldet.

Ingen ska tysta demokratin

Känslan efter avrättningarna och attentaten i Norge är svåra att sätta ord på. Jag känner på samma sätt som då Olof Palme och Anna Lindh mördades. Tanken går till alla i Norge, de drabbade, deras familjer och deras anhöriga. Fler än 90 människor har mördats. Ofattbart!

Unga socialdemokrater som kämpade mot rasism och främlingsfientlighet har stoppats. Det är grymt och svårbegripligt. Det är ett anrepp på demokratin och mot oss som är socialdemokrater i Norge, i Sverige, i Norden och i resten av världen. Ingen ska få tysta demokratin.

Dessa rader från sången kommer jag att alltid förknippa med Norge och arbetarrörelsen:

”Vi rekker ut en vennskaps hånd, og knytter faste sterke bånd. Vi reker våre hender, til alle våre venner, til alle på den vide jord. Vi rekker våre hender til alle våre venner, til alle på den vide jord.”

AB